Benjamin Hunter från Karlskoga fyller 12 i vår men har redan skaffat sig en vana. Att kliva högst upp på prispallen i tävling efter tävling. Han för på så sätt familjetraditionen vidare. Mamma heter Agneta Andersson och är en av de allra största svensk

Den senaste helgen handlade det om friidrott och Nya Philipsonspelen i Karlstad och Benjamin gjorde som han brukade i pojkar 12–årsklassen. Vann allt han ställde upp i och putsade sina egna personliga rekord i gren efter gren. Redan nu har Benjamin en riktigt diger guldsamling.Benjamin inledde med att vinna 60 meter på 8,96 (efter att ha gjort 8,92 i försöken).

– 60 meter är roligast, säger han. Jag gillar att springa.

Mäktigt höjdhopp

Mäktigaste "perset" kom annars i höjd där Benjamin kom till Karlstad med ett personligt rekord på 1,30 och höjde det till 1,38 och hade också ett par riktigt bra försök på 1,40.

Bejamin Hunter gjorde fyra starter och kunde åka hem med fyra guld.

Mamma Agneta gladdes förstås med sonen:

– Klart det är extra roligt när det går bra. Jag gillar verkligen friidrott. Det är skitroligt. Här kan man verkligen tala om att leka idrott. I lagsporterna blir det allvar i väldigt unga år och det pratas taktik och är viktigt att finnas med varje gång det är träning. Nej, jag tycker friidrotten är roligast. När jag är med Benjamin på en sådan här tävling tittar jag också på alla andra. Jag har riktigt kul och trivs bra när det är friidrott.

Även hockey och fotboll

Benjamins idrottande handlar inte bara om friidrott. Han spelar hockey i BIK Karlskoga och fotboll i KB Karlskoga.

På frågan vad han tycker är allra roligast dröjer svaret en stund.

– Hmmm...i dag är det friidrott. I morgon har jag hockeymatch. Då är det också roligt.

I hockey är Benjamin center och när det blir sommar och fotboll – ja, då har han sin utgångsposition som mittfältare.

Med en mamma som vunnit sju olympiska medaljer (varav tre guld) och en pappa (Martin) som också varit kanotist av yppersta världsklass skulle man kanske tro att även Benjamin skulle drar till paddlarsporten. Men inte ännu i varje fall.

– Vi har testat några gånger. Mer än så har det inte blivit, säger Agneta.

Ditt eget idrottande, eller motionerande, då. Hur ser det ut?

– Jag försöker hålla i gång lite. Det blir lite spinning och ibland lite paddlande. Det handlar om tid också – jag driver ett litet café i Kristinehamn och det tar sin tid. Mycket jobb och tid för lite pengar, men det är det jag vill och jag trivs. Så idrotten nu för tiden handlar mest om att vara stöttande och intresserad idrottsmorsa.

Dålig koll på mamma

Benjamin har ingen vidare koll på mammas idrottshistoria.

– Jag vet att hon var ganska bra. Annars inte så mycket...

Ett svar som fick Agneta att skratta hjärtligt.

– Vi pratar inte så mycket om mitt tävlande hemma...haha. Dessutom är ju en del av mina medaljer fortfarande borta efter inbrottet jag hade på jobbet. Tråkigt nog.

Agneta kommer dock tillbaka i fokus lite mer när det i sommar väntar firande att det är 100 år sedan Stockholm arrangerade OS. Agneta ingår tillsammans med Gunnar Larsson, Pernilla Wiberg och Jonas Bergqvist i en grupp som ska ge firandet extra glans.

 

Källa: www.nwt.se